Klasskamrater, vänner och grannar. Ella Johansson och Julia Tengnäs läser tredje året på Sveriges Ridgymnasium i Varberg och bor i stugbyn tio minuter från anläggningen.

– Vi trivs hur bra som helst här! Vi har liksom blivit en familj, säger Julia.

Tjejerna kände inte varandra från början utan Ella kommer från Stenugnsstund och Julia från Småland. Det var hästintresset som fick dem att söka till Sveriges Ridgymnasium.
- Jag är hästmänniska och hemma var jag ensam om mitt intresse. Det fanns ingen att dela det med. Här älskar vi alla hästar och hänger tillsammans i stallet, säger Julia.

Plugg i vardagsrummet.

Ella däremot hade någon som hon delade sitt intresse med på hemmaplan, nämligen barndomsvännen Tilde Olsson. Det var hon som fick Ella att välja Sveriges Ridgymnasium, och de har delat boende i stugbyn sedan dag ett.
- Vi tröttnar aldrig på varandra, säger Ella.

Köket, här finns allt man behöver.

Nära till stallet

Tjejerna tröttnar inte heller på att ha nära till skolan och stallet.
- Det är super att bo så nära anläggningen! Hemma var jag tvungen att ta transporten för att kunna åka någonstans överhuvudtaget och här finns gräsbana, paddock och ridbana på ett och samma ställe, säger Julia.

Ella instämmer.
- Det är riktigt lyxigt!

Ordning & reda är viktigt. Varje stuga har två sovrum.

”Kan lita på mig själv”

Det kostar cirka 3 200 kronor per månad att bo i stugbyn, men elever får bidrag från kommunen om de bor långt bort vilket många gör. Det är inte ovanligt att elever kommer från Norrland, men även Borås och Skåne. Oavsett avståndet till hemkommunen så är det ett stort steg att flytta hemifrån vid 16-års ålder. Det är dock inte ett beslut som Ella och Julia ångrar.
- Det är ett extremt stort steg att flytta hemifrån oavsett ålder. Det är bara skönt att ha gjort det. Nu vet jag att jag klarar det här och kan lita på mig själv, säger Ella.

Läskigt att flytta hemifrån

För de allra flesta är det läskigt att flytta hemifrån och det är inte ovanligt med hemlängtan.
- Jag tyckte att det var jättejobbigt i början, säger Ella. Jag är väldigt familjekär, men efter två veckor släppte det och då var det bara bra. Allt det jobbiga försvann och jag ville inte längre flytta hem.

Julia instämmer.
- Jag kände precis likadant i början, men nu vill man inte härifrån. Vi har nära till hästarna och varandra. Det kan inte bli bättre helt enkelt.

Stuga i stugbyn där flera av eleverna vid SRG Varberg bor.

Text & bild: Annelie Adamsdotter